Diskussion om kreativ utbrändhet

[o0ger]

De senaste månaderna har jag skrivit på en artikel för Bricknerd som nu är klar: https://bricknerd.com/home/when-the-bricks-wont-click-tackling-creative-burnout-in-the-lego-hobby-5-19-26

Den är väldigt personlig, men jag kände att det var det enda sättet för mig att närma mig detta något komplicerade ämne: 

Under de senaste åren har jag blivit mer och mer less på mina byggen och ibland har jag knappt rört mitt Lego på flera månader. Till slut gick det så långt att jag inte ens gick in i mitt hobbyrum för att jag bara blev deprimerad av att titta på mina pågående projekt. Det var då jag kände att jag var tvungen att göra något. Jag blev väl inte helt utbränd direkt, och när jag insåg att jag inte tyckte det kändes roligt längre så blev det en väckarklocka för mig som gjorde att jag började prata med andra om det.

Känner ni igen er i något av detta?

[Tunnan]

Känner absolut igen mig på detta men i mitt fall handlar mycket om flera utomstående faktorer i livet som gör att de suger ut glädjen och kreaktiviteten ur en. 
Sakta börjar jag dock hitta tillbaka nu mycket genom att bygga set ist och bara fokusera att följa instruktioner och slappna av ist.

[Jemanuelson]

Känns absolut igen! Jag höll på med elektronisk musik ett tag och höjde ribban för varje låt. Till sist tog det musten och glädjen ur skapandet - det blev arbetskrävande projekt istället. 

Det blev så småningom Lego istället. Nu aktar jag mig för att göra hobbyn till ett måste. Då försöker jag genast backa. 

Sedan kan det ju vara så att var sak har sin tid. Även om det kan kännas sorgligt att lämna en hobby, kanske lust och glädje kommer genom att ge sig på någon annan hobby! 

Inom modelljärnvägshobbyn (som jag höll på med innan syntharna) finns begreppet fåtölj-rallare. Det är en som följer hobbyn, men inte aktivt bygger. Kan vara en god pausposition för alla hobbies!

[swemixon]

Jag har inte läst din artikel ännu @o0ger men kan absolut känna igen mig i det att ibland när jag går in i Lego-rummet slås jag av prestationsångest. Det är väl den enda baksidan av att tillhöra en så fin förening som denna med all den talang som ryms här.

Ibland kan min byggidé bromsas av att jag inte bara kan bygga utan att hitta på en finurlig teknik för att bygget "ska duga". Innerst inne vet jag att så inte är fallet men det hindrar mig alltför ofta. Jag har inte hittat en lösning för att slippa denna känsla av otillräcklighet helt och hållet.

Men jag tror på det som @Tunnan och @Jemanuelson skriver; bygg set för att bygga utan känslan av att prestera (kreera) och backa undan om ens egna krav blir för hårda. Tror det är viktigt att hitta tillbaka till glädjen och bli påmind om varför man drogs till Lego från början.

[Henkeso]

Tack för artikeln! Den hjälpte mig förstå min egna situation. Har inte kunnat avsluta ett bygge på flera månader, ända sedan december. Jag tror att det delvis var en utbrändhet från att ha deltagit i julutmaningen och stressat över att bygga något nytt varje dag i två veckor. Men jag kände på mig att det var något mer än bara trötthet över att ha byggt mycket.

Det var framför allt avsnittet om hur egna förväntningar och krav på att överträffa sig själv i varje nytt bygge som jag kände igen mig i. När man börjar bygga utvecklas man snabbt och man lär sig nya saker och blir bättre hela tiden. Efter ett tag når man en "platå" och förbättringen går inte i samma takt. I mitt fall ledde det till att jag kände mig misslyckad och frustrerad. Jag har hört talas om en princip inom programmering att 90% av ett projekt blir klart på 10% av tiden, men de sista 10 procenten tar upp 90% av tiden. Tänker att det är så med det mesta - det går snabbt i början, sen blir det svårare och svårare. Och en del av glädjen i att bygga för mig handlar om att uppleva att jag lär mig nya saker och blir bättre på tekniker, så det är klart att den blir svårare att hitta när man når den där "platån".

[swemixon]

Nu har jag läst artikeln. Tack för bra läsning 

[o0ger]

Känner absolut igen mig på detta men i mitt fall handlar mycket om flera utomstående faktorer i livet som gör att de suger ut glädjen och kreaktiviteten ur en.
Sakta börjar jag dock hitta tillbaka nu mycket genom att bygga set ist och bara fokusera att följa instruktioner och slappna av ist.

När livet inte är så enkelt att leva är det extra viktigt att hitta glädje i sin hobby. Bra att du har hittat ett sätt som funkar för dig nu!

[o0ger]

Sedan kan det ju vara så att var sak har sin tid. Även om det kan kännas sorgligt att lämna en hobby, kanske lust och glädje kommer genom att ge sig på någon annan hobby!

Inom modelljärnvägshobbyn (som jag höll på med innan syntharna) finns begreppet fåtölj-rallare. Det är en som följer hobbyn, men inte aktivt bygger. Kan vara en god pausposition för alla hobbies!

Detta har du rätt i såklart. Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle lämna LEGO-hobbyn, men det kan såklart hända saker som gör att man blir intresserad av något annat. Nu har jag lagt nästan 15 år av mitt liv på att utvecklas som LEGO-byggare, och det är klart att jag skulle kunna lägga 15 år på att bli bra på en annan hobby, men jag känner mig inte sugen på det just nu i alla fall.

Man kan ju bli fåtölj-AFOL också som du beskriver. Det kommer nog perioder då man vill backa undan ett tag, men då är det skönt att Swebrick finns och att man bara kan få surfa med på vågen lite.

[o0ger]

Jag har inte läst din artikel ännu @o0ger men kan absolut känna igen mig i det att ibland när jag går in i Lego-rummet slås jag av prestationsångest. Det är väl den enda baksidan av att tillhöra en så fin förening som denna med all den talang som ryms här.

Ibland kan min byggidé bromsas av att jag inte bara kan bygga utan att hitta på en finurlig teknik för att bygget "ska duga". Innerst inne vet jag att så inte är fallet men det hindrar mig alltför ofta. Jag har inte hittat en lösning för att slippa denna känsla av otillräcklighet helt och hållet.

Men jag tror på det som @Tunnan och @Jemanuelson skriver; bygg set för att bygga utan känslan av att prestera (kreera) och backa undan om ens egna krav blir för hårda. Tror det är viktigt att hitta tillbaka till glädjen och bli påmind om varför man drogs till Lego från början.

Det är en balansgång. Man vill ju också utmana sig för att bli bättre. Men var går gränsen? Nu vet jag i alla fall för min egen del hur det känns när man ska sänka kraven på sig själv lite.

[o0ger]

Det var framför allt avsnittet om hur egna förväntningar och krav på att överträffa sig själv i varje nytt bygge som jag kände igen mig i. När man börjar bygga utvecklas man snabbt och man lär sig nya saker och blir bättre hela tiden. Efter ett tag når man en "platå" och förbättringen går inte i samma takt. I mitt fall ledde det till att jag kände mig misslyckad och frustrerad. Jag har hört talas om en princip inom programmering att 90% av ett projekt blir klart på 10% av tiden, men de sista 10 procenten tar upp 90% av tiden. Tänker att det är så med det mesta - det går snabbt i början, sen blir det svårare och svårare. Och en del av glädjen i att bygga för mig handlar om att uppleva att jag lär mig nya saker och blir bättre på tekniker, så det är klart att den blir svårare att hitta när man når den där "platån".

Jag tror jag har hört det där tidigare, och det finns nog en sanning i det. Men kom ihåg att när det gäller LEGO-byggande är det ju du själv som bestämmer när ett bygge är klart. Det är du som bestämmer vad du ska bygga. Ibland kanske bygget är klart vid 10% ?

[Henkeso]

Jag tror jag har hört det där tidigare, och det finns nog en sanning i det. Men kom ihåg att när det gäller LEGO-byggande är det ju du själv som bestämmer när ett bygge är klart. Det är du som bestämmer vad du ska bygga. Ibland kanske bygget är klart vid 10% ?

Så är det förstås, men min känsla är att de där svåraste 10% är det som gör 90% av det intressanta eller roliga i själva bygget! Typ en ny NPU som man kommer på efter lång tids tragglande, eller en färgkombination som gör att det blir fint på ett sätt som man inte förväntat sig. Det är den där överraskningseffekten, eller känslan när kvantitet går över i kvalitet, som jag kanske gillar mest med hobbyn.

Under våren, när jag har känt att mina byggen avstannat och inte kunnat komma vidare, har jag försökt att sitta i legorummet bara för att sortera. Min tanke var att försöka hålla igång vanan att vara där, rensa huvudet från förväntningar och krav på att åstadkomma något (precis som du beskrev i artikeln), men också för att känna att jag gör något Lego-relaterat varje vecka. När jag tränar kommer jag också in i perioder där jag "platåar" och inte gör framsteg i träningen. Men det är inte så viktigt att göra mer, det viktigaste är att göra något ofta. Iallafall så som jag tränar - inte för att bygga muskler, mest för att orka lyfta matkassar och inte bli andfådd i trappor. Tänkte att det gäller legot med. Och det kändes ju skönt att komma igång med sortering, för tidigare hann jag inte med det på grund av allt byggande.

[o0ger]

Under våren, när jag har känt att mina byggen avstannat och inte kunnat komma vidare, har jag försökt att sitta i legorummet bara för att sortera. Min tanke var att försöka hålla igång vanan att vara där, rensa huvudet från förväntningar och krav på att åstadkomma något (precis som du beskrev i artikeln), men också för att känna att jag gör något Lego-relaterat varje vecka.

Min grej har blivit att jag bygger digitalt. Jag bara slänger ur mig en massa idéer och sparar ner dem. Sortering ger mig ingen energi så min kortsiktiga lösning har blivit att jag inte sorterar längre. Jag köper nya bitar om jag behöver bygga nåt istället

[Myko]

Jag är övertygad om att artikeln är fantastiskt bra, men jag skjuter upp att läsa den för det känns lite för personligt och läskigt med igenkännandet.

Nu har jag lagt nästan 15 år av mitt liv på att utvecklas som LEGO-byggare, och det är klart att jag skulle kunna lägga 15 år på att bli bra på en annan hobby, men jag känner mig inte sugen på det just nu i alla fall.

Reagerar på att du lägger vikt vid att du ska vara bra på din hobby. Det gör jag också och det är ofta därför jag tappar lusten.

[o0ger]

Reagerar på att du lägger vikt vid att du ska vara bra på din hobby. Det gör jag också och det är ofta därför jag tappar lusten.

Det kanske var fel ordval. Jag menar att jag har investerat mycket tid och energi och det känner jag inte att jag vill släppa.