Diskussion om kreativ utbrändhet

[o0ger]

De senaste månaderna har jag skrivit på en artikel för Bricknerd som nu är klar: https://bricknerd.com/home/when-the-bricks-wont-click-tackling-creative-burnout-in-the-lego-hobby-5-19-26

Den är väldigt personlig, men jag kände att det var det enda sättet för mig att närma mig detta något komplicerade ämne: 

Under de senaste åren har jag blivit mer och mer less på mina byggen och ibland har jag knappt rört mitt Lego på flera månader. Till slut gick det så långt att jag inte ens gick in i mitt hobbyrum för att jag bara blev deprimerad av att titta på mina pågående projekt. Det var då jag kände att jag var tvungen att göra något. Jag blev väl inte helt utbränd direkt, och när jag insåg att jag inte tyckte det kändes roligt längre så blev det en väckarklocka för mig som gjorde att jag började prata med andra om det.

Känner ni igen er i något av detta?

[Tunnan]

Känner absolut igen mig på detta men i mitt fall handlar mycket om flera utomstående faktorer i livet som gör att de suger ut glädjen och kreaktiviteten ur en. 
Sakta börjar jag dock hitta tillbaka nu mycket genom att bygga set ist och bara fokusera att följa instruktioner och slappna av ist.

[Jemanuelson]

Känns absolut igen! Jag höll på med elektronisk musik ett tag och höjde ribban för varje låt. Till sist tog det musten och glädjen ur skapandet - det blev arbetskrävande projekt istället. 

Det blev så småningom Lego istället. Nu aktar jag mig för att göra hobbyn till ett måste. Då försöker jag genast backa. 

Sedan kan det ju vara så att var sak har sin tid. Även om det kan kännas sorgligt att lämna en hobby, kanske lust och glädje kommer genom att ge sig på någon annan hobby! 

Inom modelljärnvägshobbyn (som jag höll på med innan syntharna) finns begreppet fåtölj-rallare. Det är en som följer hobbyn, men inte aktivt bygger. Kan vara en god pausposition för alla hobbies!

[swemixon]

Jag har inte läst din artikel ännu @o0ger men kan absolut känna igen mig i det att ibland när jag går in i Lego-rummet slås jag av prestationsångest. Det är väl den enda baksidan av att tillhöra en så fin förening som denna med all den talang som ryms här.

Ibland kan min byggidé bromsas av att jag inte bara kan bygga utan att hitta på en finurlig teknik för att bygget "ska duga". Innerst inne vet jag att så inte är fallet men det hindrar mig alltför ofta. Jag har inte hittat en lösning för att slippa denna känsla av otillräcklighet helt och hållet.

Men jag tror på det som @Tunnan och @Jemanuelson skriver; bygg set för att bygga utan känslan av att prestera (kreera) och backa undan om ens egna krav blir för hårda. Tror det är viktigt att hitta tillbaka till glädjen och bli påmind om varför man drogs till Lego från början.

[Henkeso]

Tack för artikeln! Den hjälpte mig förstå min egna situation. Har inte kunnat avsluta ett bygge på flera månader, ända sedan december. Jag tror att det delvis var en utbrändhet från att ha deltagit i julutmaningen och stressat över att bygga något nytt varje dag i två veckor. Men jag kände på mig att det var något mer än bara trötthet över att ha byggt mycket.

Det var framför allt avsnittet om hur egna förväntningar och krav på att överträffa sig själv i varje nytt bygge som jag kände igen mig i. När man börjar bygga utvecklas man snabbt och man lär sig nya saker och blir bättre hela tiden. Efter ett tag når man en "platå" och förbättringen går inte i samma takt. I mitt fall ledde det till att jag kände mig misslyckad och frustrerad. Jag har hört talas om en princip inom programmering att 90% av ett projekt blir klart på 10% av tiden, men de sista 10 procenten tar upp 90% av tiden. Tänker att det är så med det mesta - det går snabbt i början, sen blir det svårare och svårare. Och en del av glädjen i att bygga för mig handlar om att uppleva att jag lär mig nya saker och blir bättre på tekniker, så det är klart att den blir svårare att hitta när man når den där "platån".